Vikten att återvända till vår ursprung

Vi lever i en tid då utbudet av allt är stort. Möjligheternas tidevarv! Vi har massor av valmöjlighet, boende, arbete, utbildning, rekreation och utveckling. Med det innebär också att vi har en brus som tidigare generationer aldrig har haft. Återhämtning blir aldrig så viktigt som nu. Det märks genom att det finns en enorm smörgåsbord på olika alternativ till ladda batterierna. Retreatresor med tystnad som tema, hälsohem för avkoppling, instruktörer i mindfullness, kurser  litteratur och hemsidor mm. I all denna valmöjlighet söker vi var och en av oss det bästa, det som passar oss. Fantastiskt samtidigt som det kan skapa krav, prestationångest och villrådighet. Vad är bäst? Vad får man mest ut av för de kostnaden man lägger ut? I mångfalden av all erbjudande att förhöja livskvaliteten, finns det en risken att vi glömmer det viktigaste, vårt ursprung, det enkla. Kontakten i all enkelhet med naturen.

Fast vi är nu i slutet av mars håller kylan greppet om oss. Trots det försöker naturen trotsa genom att fåglarna börja sjunga, solen tittar fram och värmer upp jorden så att de första knopparna tittar fram. Vad händer med oss när detta sker ?. Något mjukt vaknar upp och ett välbefinnande sprider sig hos oss. Vår vintertrötta själ piggnar till och vi fylls med ny frisk energi. Krafterna kommer tillbaka och tänder fyr på den sparlågan vi har haft sedan en längre tid.

Vår gäst som sprider välbehag hos oss

 

Just nu har vi en liten katt som gästar hos oss sedan några dagar. Jag märker att någonting händer  med oss med mig,  min man och min son. En annan atmosfär uppstår, som om vi alla tre utan aktiv handling skruvat ner stressnivån och en djupt välbefinnande sprider sig över hela huset. Hon berör oss i sin lekfullhet, väcker vår uppmärksamhet genom stryka med sin mjuka kropp mot oss och får oss att mjuka upp med sig busighet.  

Precis som vi människor är katter, fåglar, djur och naturen är i sin all enkelhet tillhör jordens ursprung. Kanske just därför för vi hör hemma i all enkelhet av naturen som gör att vi kan landa och återhämtning i mötet med naturen som inte är konstlad eller kostar någonting.

Just nu under de närmaste tiden har du möjlighet att ladda dig av välbefinnande med naturens apotek.

Njut av vårens prakt då blommor och  grönskar  bjuder upp dig till njutning. 

Sätt dig mer och bejaka till 100% i möte med något djur. 

Ta dig till havet och upplev havets dramatik 

Soluppgång Tärnö
 



Hur du kan utvecklas i möte med oliksinnade

En varm och lärorikt historia om att utvecklas!

Om att vara kvar och se vad som händer när motståndet ger sig! 

Om att få det man ber om!

För ett par år sedan sökte  jag till ett mentorprogram Herbert Felix institutet i Eslöv.

Jag fick en enkät  att fylla i och ha den med mig till intervjun som jag skulle ha med projektledaren.  En av frågorna var vilka önskemål man hade av sin mentors personlighet. Jag skrev rak och tydlig! Någon som strök mig medhårs hade varit skönt och behagligt men ack inte så utvecklande.

Vi blev 10 par, och som projektledaren Maria  Bohr Frank sa så blev jag och min mentor de mest omaka paren i hela programmet! Ack ja så sant så . jag och min mentor Micael Hörberg var verkligen varandras motsatsen. Jag en mjukis kulturarbetare och han en tuff säljare. Men jag fick de egenskaperna jag efterlyste. Och ändå var de egenskaper som ofta lockade fram en rebellisk sida av mig. Men plikttrogen som jag var påbörjade jag tillsammans med min mentor vårt gemensamma år. 

I skrivande stund inser jag att även han kan ha tänkt haft samma tanke som mig " vad har jag  gett mig in i" 

Våra möten  började och jag fick till uppgift att fundera på vad som var unikt med mig och mina tjänster. Vid varje möte kom jag med ett genomarbetad svar till Micaels fråga om vad som var unikt med mig. Men svaren dög inte! Och någon vägledning till svaren fick jag inte. Utan bara  bakläxor. Otålig  som jag är har jag aldrig gillat bakläxor men det bar bara bita i sura äpplet och fundera vidare på vad som var mitt  unika kompetens. 

Så efter tre månader satt vi på ett möte och polletten trillade ner. Min uppväxt i Japan var något som var unikt hos mig. I det kom jag under dessa år hämta guldskatter! 

Våra möte fortsatte så, jag fick utmaningar som var ibland hopplöst att lösa men med både Micael och min envishet lyckades jag lösa uppgifterna dem tillsist.  

Så kom vi i mitten av vår mentorprogram. Vi hade ett möte som var riktigt mangling för mig. Jag åkte hem och insåg att detta var över min nivå. Jag var både ledsen och arg för nu insåg att jag inte klarade av mentorprogrammet och skulle få hoppa av. När jag kom hem var gråtfärdigt och berättade för min man att jag skulle ringa projektledaren och meddela att jag skulle hoppa av! Min man sa de" nej Rinella, försök att finna olika vägar att inte ge upp. För om du klarar det så klarar du vad som helst efteråt" 

Jag bet ihop och fortsatte. Men någonting hände i det. Nu började våra möte ge mig flöde och jag kände hur jag växte och utvecklades i en trygg atmosfär med min mentor. 

Ett halvt år gick och vårt sista  möte kom . Då var jag en ny individ, utvecklats och kände tacksamhet över den tuffa utmaningen att jag inte gav upp.  

Jag lärde mig något oerhört viktigt om utveckling. Att när det känns som tuffast och svårast, när man vill ge upp gör inte det. Det är precis den puckel av utveckling man behöver nå för att kliva upp till nästa nivå. 

Jag gjorde det! Utan min tuffe mentor Micael hade jag aldrig kunnat utmana mig såsom jag gjorde! 

Tips för utveckling

Sök dig till människor som är din raka motsats

Ta emot kunskap du blir erbjuden

Ge inte upp även om du tror du inte når upp till målen. 

För du når längre tillsist

Var ödmjuk och tro på processen 

Lycka till !!!! 

 Artikel om Herbert Felix mentor programmet
 http://www.sydsvenskan.se/taggar/rinella-grahn/

Om föräldraskap och konsten att släppa taget

En mammas process om att släppa taget! 

Jag minns den stunden då jag stod på Skurups flygplats med en blandning av vemod och glädjefylld stolthet. Det var dags för mitt andra barn som skulle bege sig ut i världen. Min 21åriga Linus skulle flytta till Barcelona. Ännu ett steg till att våra liv skulle gå skilda vägar. Men nya möte 

Det har nu gått ett halvt år sedan han begav sig iväg! Han var varit hemma i julas. Då jag njöt av honom vart enda minut av honom.  Nu har jag varit och hälsa på honom i hans nya liv i Barcelona. Jag har följt hans vandring från lilla Dalby via Lund och ett år i Malmö till miljonstaden Barcelona. 

Jag ler när jag kommer hem till hans rum i ett kollektiv av unga människor. Duschen som läcker,  en hund som rymmer så fort man öppnar ytterdörren, ett halvt fönster i köket. Men andra ord ett mer eller mindre ruckel. Något som skulle kanske få andra föräldrar att bli oroliga men jag ser att under fasaden finns något så mycket värdefullare än bostads standard. Mänsklig värme och personlig utveckling! 

I köket kommer unga människor som möter upp oss och välkomnar med värme. Mellan dessa unga människor utstrålar en varm gemenskap och samhörighet. De skrattar tillsammans!  En stämning av hög tolerans över varandras egenarter! De bryr sig om varandra! På kvällen när vikommer hem står alla i köket o äter pannkakor som en har lagat.Det finns inte tillräckligt stolar för alla ska kunna sitta.  4 stolar för ett kollektiv på 7 personer. En tjej ska ut på konsert frågar om min yngste son om han vill följa med! 

Någon är från Colombia, några andra från Italien, Linus från Sverige, andra från Argentina  man pratar engelska, spanska och italienska. De ställer frågor till oss. Jag förstår  att Linus har delat med sig av sitt liv hemifrån. Linus visar oss stan, berättar och guidar oss runt. Han är lugn och harmonisk. Han kan staden! Han är hemma i sin stad! 

Jag känner att jag är redo! Mitt inre har fått ett kvitto. Mitt modersinstinkt behövde se fysiskt att min son har det bra o mår gott i sin nya miljö! Jag är redo nu att släppa  taget, klippa navelsträngen till min son. Jag vet nu att han är vuxen och klarar sitt liv. Tar kloka beslut och  hanterar nya situationer på egen hand! 

Jag kliver in i min nya roll som mamma till en vuxen självständigt  man.

Farväl min pojke!

Välkommen min unge son! 

Hur man vänder tvingade skoluppgifter till lustfyllda stunder hos barn

Hon som hade känt glädjen och inspiration det skrivna krumelurerna! Min dotter började läsa vid 4års ålder, när hon började skolan kunde hon både läsa och skriva.  Hon slukade böcker, skrev berättelser mm. Läsa och skrivande var en kul lek. Inget måste eller krav. 

Men hon skrev inte som man ska skriva fick jag veta vid ett utvecklingsamtal! Hon började skriva bokstäverna nerifrån och uppåt. Enligt läraren skulle det uppstå problem för henne i framtiden. Ack ja dessa olycksiarna kommer man aldrig undan ifrån även i situationer när det går bra. 

Så kom dråpslaget mot henne. Mellanstadiet, dags för skrivstil! Min dotter gillade inte det! Samtal med lärare om det var nödvändigt! Ja enligt läroplanen var det nödvändigt! Dotterns skrivarlust började sjunka. Försökte ta upp problemet med läraren som hade inget nåd. Försökte förhandla men utan resultat. Vad gör man som föräldrar när man upplever gråt och motstånd från ens barn som ska göra en uppgift som verkligen kan ifrågasättande om det är  nödvändigt? När man ser glöden som börjar slockna! 

Ok, vi skapar något positivt och glädjefyllt! 

En timme i veckan fick min dotter avsätta tid till skrivandet! Så inreddes hennes skrivplats med en skål godis, skön musik, en vacker penna som enbart användes på. Till pappershandel för inköp av exklusiv vackra papper! Ett ark för 20 kronor! Från ett måste blev det ett glädjefylld kreativ skrivastund för henne. Nu i skrivande stund inser jag att jag utan då veta är det precis vad det handlar om inom österländsk kalligrafi, att skrivkammarens verktyg är lika viktigt som själva skrivandet. 

Tänk om skolan kunde byta ut måste till ett lustfylld kunskapsförmedling. Att göra rutiner till sköna ritualer! 

Idag 15 år senare behöver min dotter inte använda sig av skrivstil. Hon behärskar språk och har stor aptit på nya språk. Men hon kan inte skriva skrivstil. Och det kvittar för allt som krävs av henne i studier och dokument sker vid tangentborden

 

När skönskrift möter det visuella
 

Ödmjukhet i nutida reflektion

Om personlig ledarskap

Ibland stannar jag upp! Försöker reflektera tiden i förhållande till historiskt perspektiv. Då inser jag att denna tiden är en tid som kommer vara oerhört intressant att studera för eftervärlden. 

Samtidigt som vi människor har enorma möjligheter i livet och möjligheter över val av hur vi vill forma våra liv, har vi oerhört stora krav på oss, att nå  upp till olika krav. Har vi svårt att att till godogöra oss av de kraven faller vi snabbt utanför. Så samtidigt som vi lever i en fantastisk demokratisk tid är det ett oerhört  krävande tid. 

Det krävs av oss att vi  gör val i våra liv.

Det krävs av oss att  vi  uppdatera oss.

Det krävs av oss att vi är villiga till förändringar, stort som smått.

Min son går i nionde klass i Lund. En stad där studie motivationen och kulturen är större än i andra delar av Sverige. Så i höstas kom han hem med en katalog lika tjock som en resebyrå katalog (med över 200 sidor)Det var gymnasiekatalogen ! Tänk så fantastiskt vilken valmöjligheter dagens ungdomar har idag !  Så plötsligt stannade jag upp! Jag försökte föreställa mig vara en mamma i en familj med en vilse skoltrött 15-årig tjej och som hade svårt i skolan. Då inser jag vilken börda denna gymnasiekatalogen är för den familjen! Bara mer krav o prestation för tjejen! Kanske behöver vi och samhället stanna upp och reflektera över vilka signaler vi ger till dagens ungdomar. Kanske behöver vi inse att 15-åringar inte kan blicka fram hur de ser sitt liv som vuxen och därför kan inte fatta de beslut som krävs av dem nu! 

Du väljer ditt eget liv och hur du formar det. Allt i ditt liv är utifrån dina egna val. Jag bara säger Wow vilken underbar utmaning som jag tar emot och tackar. Men så plötsligt stannar jag upp och hör att alla inte upplever så. Att till och med så finns det personer som reagerar negativt på det. Jag lyssnar på dem, några känner sig maktlösa, andra känner sig inte redo. Någon säger : jag bär på en så tung ryggsäck från mitt tidigare liv och har svårt att ta till mig det kläck tipsen  att alla kan skapa sitt eget liv oavsett vad man har med sig i bagaget. Sista året har jag kommit på att vi människor befinner oss i olika "skolklasser " i livets skola, några går i lågstadiet, andra i högstadiet o några i mellanstadiet. Vi behöver bli mer ödmjuka lyssna in i vilken stadier människor är i och varsamt stötta varandra utifrån där vi befinner oss. Hurtiga peppringar hjälper några men inte alla. För att alla ska själva kunna göra  sina val och forma sina liv precis såsom man önskar är inte alltid så lätt för alla, när man inte har kommit långt på vägen Vad vi alla kan göra är att vara en elev i samklasser så det vi gör är att stötta och vara en hjälpande medmänniska på vägen för oss alla. 

Vi befinner oss i  lavinartad hastighet av utvecklingen, när vi tillsist har fått kläm på hur databanken fungerar, då är det dags för ny teknik. Flera miljoner har SEB banken satsat på för deras databanken system och nu måste de lägga mer eftersom den är föråldrad. Då när de började systemet fanns inte alla appar med den stora mobilanvändande. Alltså nytt system för banken och deras kunder. Förändringarnas vindar blåser fort nu. Det krävs att villighet tillslätande och förändring .

Min reflektion i nutiden är:

Var stolt över att just Du befinner dig i denna spännande  tiden av världens historia

Vi behöver vara ödmjuka för oss själva och be om hjälp när vi inte hänger med  men också ödmjukt hjälp varandra. För i hjälpandes finna en oerhörd stor potential av personlig utveckling både för den som hjälper och den som ber om hjälp
Tänk på att vi är alla i en gemensam skola fast i olika stadier och klasser. 

Tillsammans kan vi skapa historiens bästa skola

En resa med Heal My Voice Sweden

Jag är en kvinna, en kvinna som njuter och känner stolthet att vara kvinna. Lätt för henne att säga det kanske tänker någon av er.

Nej jag bär också på utsattheten som det innebär att vara kvinna, jag har också blivit förfördelad i arbetslivet, jag har också blivit tystad och jag har också blivit sexuellt utnyttjad som flicka.

Ändå är jag tacksam och lycklig att jag är kvinna. För jag har fått förmånen att uppleva att bära mina barn i min mage, de allra vackraste upplevelser som existerar.

Jag får också uppleva de mest magiska sammanslutningar  som enligt mitt tycke finns, kvinnogemenskap o systerskap.

Just nu är jag i en sådan sammanslutning ett bokprojekt Heal My Voice Sweden. Detta är ett bokprojekt som grundades av Andea Hylen i USA med Heal My Voice. Och fått sitt första baby utanför USA gränser här i Sveige .

I nio månader möts 24 kvinnor  via Skype seminarium och en sluten Facebook sida där vi inspirerar varandra, delar varandras utveckling och läker våra livshistorier och livstiden tillsamnans. Vi har alla ett gemensamt mål och det är att det ska resultera i en bok med  24 kapitel som handlar om var ens berättelser.

Vi bär alla kvinnor som män på livsberättelser som vi är rädda av olika anledningar att yppa om det. Den dagen vi kan låta berättelser komma ut ur vårt innersta kammare är det en befrielse. Jag har varit med om vid några tillfällen där män har lättat på sina djupaste hemligheter och upplevt en befrielse att de har börjar gråta. För mig är de vackraste förtroende jag kan få när någon med sina tårar visar min innersta sårbarhet.

För att våga det behöver vi ha en trygg och tillitsfull miljö att få lätta då dessa historier. Upptäcka att man slipper längre bära på det ensam. Så skönt! Precis detta sker i Heal My Voice Sweden. En miljö som är omfamnande och bejakande.

Det finns mycket att berätta om Heal My Vocie projektet som jag kommer att göra under våren med olika blogginlägg

En var de speciella med  Heal My Vocie  som jag känner mig hemma i är organisationen. En platt organisation. Marie Ek Lipanovska somm är projektledaren i Vårt projekt är också en deltagare i gruppen.

Inte hierarkisk, inte platt organisation utan en cirkel organisation.

Som kvinna känner jag hur detta sätter upplever jag att jag känner mig oerhörd bekväm i . Varje röst är lika stark och viktigt.

Som flyttfåglar flyger vi tillsammans några är kraftfulla just nu och tar täten andra behöver vila då seglar de på gruppen luftvågor. Så plötslig byts frågar flyttfåglar plats, de som vilat får kraft o tar täten o de andra kan vila.

En kvinnogemenskap i en äkta systerskap med kvinnor i olika faser i livet.

I denna miljö får vi kvinnor möjlighet att utforska vår röst, för någon behöver göra sin röst hörd  i gruppen, ibland behöver någon annan lyssna på sin inre röst, en av oss behöver vara tyst. Att vara tyst, lyssna eller tala är en metod vi får ta del av och tan utövas när som helst. På så sätt får vår inre röst möjlighet till nyanseringar o spegla olika sidor av vårt sanna jag. I kontakten med vårt sanna jag återfinner vi vår inre kraft o ledarskap.

Under våren kommer radio själaglad att varannan lördag sända bokcirkeln Heal My Vocie Sweden  http://my.blogtalkradio.com/sjalaglad/2013/02/02/bokcirkeln--heal-my-voice-sweden


Mer om organisationen kan du läsa på http://m.healmyvoice.org/

Mer om projektet, deltagaren kan du läsa på http://healmyvoicesweden.blogspot.se/

 

Hur en bok om språklig mångfald blir till !

Ett språkligt problembarn för skolan ! 

Läsklinik är lösningen! 

Nej hon hade inte dyslexi

Svenskkliniken är nästa lösning!

Nej hon fungerar inte i gruppen.

Sista stötinsats : införa förbjud i familjen att prata något annat än svenska!
Hoppsan är detta inte maktmissbruk från skolan 

Motvilligt går föräldrarna med!

Pris: språklig blockeringar och hämningar

Slutscenen: En  djup kärleksmöte

Med knallröd färg, samma röda nyans som tanternas röda läppar, bockar är fylld i marginalen av flickans rättstavning som hon får tillbaka. 

Hon skäms. 

Hon vet att hon inte är dum men klasskamraterna får för sig detta. 

Hon är en loser.

På hennes panna finns en stämpel står det med neonljus ODUGLIG. 

Hon tvingas använda all sin energi att tvätta bort den skambefläckade stämpeln och samtidigt finna strategier att överleva som Oduglig.

Hon visste att ord, språk är vägen till livet samtidigt som orden och språken var hennes ärkefiende . De skulle vandra hand i hand genom livet i ett krampaktig och fientligt tillstånd. Tills en dag då hon upptäckte att hennes värsta fiende var hennes bundsförvaltare och kärlekspartner. 

De första stegen var stapplande, sen uppstod en djup flöde av mjuka sensuella till eldiga danssteg. Så fort de mötas stannar tiden och allt annat existerar inte utom deras djupa möte i dansstegen. Eller rättare sagt dansstegen av fingrarna på tangentbordet .

Detta är en kortfattade beskrivning av mitt bokprojekt med arbetsnamnet  "Språk och identitet" som handlar av min språkliga livsresa.

Jag fattade ett beslut för ett år sedan att jag hade ett viktigt budskap att dela med mig. Min erfarenhet att förlora mina modersmål och erövra rätten till mitt eget språk. 

Den blev en resa av inre förståelse men också vad språk är djup förknippad med ens identitet. Min bok är som en komplement till  vetenskaplig forskning över språkets påverkan av ens identitet. Min livsreseskildring  utifrån språklig, pedagogiskt och mänskligt aspekt. 

Fram till utgivningen kommer jag skildra bokens skapelse process. Mot alla odds, mot de språkliga barriärerna kliver jag in i författande. Många är  mina barnmorskor i denna resa, utan dem hade jag aldrig tagit detta gigantiska steg. Dessa  barnmorskor kommer jag att nämna och berätta av vad de har betytt för min utveckling och modet att skriva en bok.

En viktig barnmorska för denna skapelseprocess har varit författare och bokstavskonstnärinna Cathrin Frisemo som pratar varmt om "berättarrösten" . Hon säger att det allra vackraste att läsa är när berättelser genomsyras av den individuella färgklangen. För mig blev det en startsignal att "köra på" på mitt sätt att skriva. En befriande känsla som jag fick tack vare Cathrin och som gav mig flödet i mitt skrivande.Tack Cathrin !

Mer om Cathrin  Frisemo kan du läsa på http://www.cathrinfrisemo.se/Cathrin_Frisemo.html