söndag 24 februari 2013

Ödmjukhet i nutida reflektion

Om personlig ledarskap

Ibland stannar jag upp! Försöker reflektera tiden i förhållande till historiskt perspektiv. Då inser jag att denna tiden är en tid som kommer vara oerhört intressant att studera för eftervärlden. 

Samtidigt som vi människor har enorma möjligheter i livet och möjligheter över val av hur vi vill forma våra liv, har vi oerhört stora krav på oss, att nå  upp till olika krav. Har vi svårt att att till godogöra oss av de kraven faller vi snabbt utanför. Så samtidigt som vi lever i en fantastisk demokratisk tid är det ett oerhört  krävande tid. 

Det krävs av oss att vi  gör val i våra liv.
Det krävs av oss att  vi  uppdatera oss.
Det krävs av oss att vi är villiga till förändringar, stort som smått.

Min son går i nionde klass i Lund. En stad där studie motivationen och kulturen är större än i andra delar av Sverige. Så i höstas kom han hem med en katalog lika tjock som en resebyrå katalog (med över 200 sidor)Det var gymnasiekatalogen ! Tänk så fantastiskt vilken valmöjligheter dagens ungdomar har idag !  Så plötsligt stannade jag upp! Jag försökte föreställa mig vara en mamma i en familj med en vilse skoltrött 15-årig tjej och som hade svårt i skolan. Då inser jag vilken börda denna gymnasiekatalogen är för den familjen! Bara mer krav o prestation för tjejen! Kanske behöver vi och samhället stanna upp och reflektera över vilka signaler vi ger till dagens ungdomar. Kanske behöver vi inse att 15-åringar inte kan blicka fram hur de ser sitt liv som vuxen och därför kan inte fatta de beslut som krävs av dem nu! 

Du väljer ditt eget liv och hur du formar det. Allt i ditt liv är utifrån dina egna val. Jag bara säger Wow vilken underbar utmaning som jag tar emot och tackar. Men så plötsligt stannar jag upp och hör att alla inte upplever så. Att till och med så finns det personer som reagerar negativt på det. Jag lyssnar på dem, några känner sig maktlösa, andra känner sig inte redo. Någon säger : jag bär på en så tung ryggsäck från mitt tidigare liv och har svårt att ta till mig det kläck tipsen  att alla kan skapa sitt eget liv oavsett vad man har med sig i bagaget. Sista året har jag kommit på att vi människor befinner oss i olika "skolklasser " i livets skola, några går i lågstadiet, andra i högstadiet o några i mellanstadiet. Vi behöver bli mer ödmjuka lyssna in i vilken stadier människor är i och varsamt stötta varandra utifrån där vi befinner oss. Hurtiga peppringar hjälper några men inte alla. För att alla ska själva kunna göra  sina val och forma sina liv precis såsom man önskar är inte alltid så lätt för alla, när man inte har kommit långt på vägen Vad vi alla kan göra är att vara en elev i samklasser så det vi gör är att stötta och vara en hjälpande medmänniska på vägen för oss alla. 

Vi befinner oss i  lavinartad hastighet av utvecklingen, när vi tillsist har fått kläm på hur databanken fungerar, då är det dags för ny teknik. Flera miljoner har SEB banken satsat på för deras databanken system och nu måste de lägga mer eftersom den är föråldrad. Då när de började systemet fanns inte alla appar med den stora mobilanvändande. Alltså nytt system för banken och deras kunder. Förändringarnas vindar blåser fort nu. Det krävs att villighet tillslätande och förändring .

Min reflektion i nutiden är:

Var stolt över att just Du befinner dig i denna spännande  tiden av världens historia

Vi behöver vara ödmjuka för oss själva och be om hjälp när vi inte hänger med  men också ödmjukt hjälp varandra. För i hjälpandes finna en oerhörd stor potential av personlig utveckling både för den som hjälper och den som ber om hjälp
Tänk på att vi är alla i en gemensam skola fast i olika stadier och klasser. 


Tillsammans kan vi skapa historiens bästa skola

söndag 17 februari 2013

En resa med Heal My Voice Sweden

Jag är en kvinna, en kvinna som njuter och känner stolthet att vara kvinna. Lätt för henne att säga det kanske tänker någon av er.

Nej jag bär också på utsattheten som det innebär att vara kvinna, jag har också blivit förfördelad i arbetslivet, jag har också blivit tystad och jag har också blivit sexuellt utnyttjad som flicka.

Ändå är jag tacksam och lycklig att jag är kvinna. För jag har fått förmånen att uppleva att bära mina barn i min mage, de allra vackraste upplevelser som existerar.

Jag får också uppleva de mest magiska sammanslutningar  som enligt mitt tycke finns, kvinnogemenskap o systerskap.

Just nu är jag i en sådan sammanslutning ett bokprojekt Heal My Voice Sweden. Detta är ett bokprojekt som grundades av Andea Hylen i USA med Heal My Voice. Och fått sitt första baby utanför USA gränser här i Sveige .

I nio månader möts 24 kvinnor  via Skype seminarium och en sluten Facebook sida där vi inspirerar varandra, delar varandras utveckling och läker våra livshistorier och livstiden tillsamnans. Vi har alla ett gemensamt mål och det är att det ska resultera i en bok med  24 kapitel som handlar om var ens berättelser.

Vi bär alla kvinnor som män på livsberättelser som vi är rädda av olika anledningar att yppa om det. Den dagen vi kan låta berättelser komma ut ur vårt innersta kammare är det en befrielse. Jag har varit med om vid några tillfällen där män har lättat på sina djupaste hemligheter och upplevt en befrielse att de har börjar gråta. För mig är de vackraste förtroende jag kan få när någon med sina tårar visar min innersta sårbarhet.

För att våga det behöver vi ha en trygg och tillitsfull miljö att få lätta då dessa historier. Upptäcka att man slipper längre bära på det ensam. Så skönt! Precis detta sker i Heal My Voice Sweden. En miljö som är omfamnande och bejakande.

Det finns mycket att berätta om Heal My Vocie projektet som jag kommer att göra under våren med olika blogginlägg

En var de speciella med  Heal My Vocie  som jag känner mig hemma i är organisationen. En platt organisation. Marie Ek Lipanovska somm är projektledaren i Vårt projekt är också en deltagare i gruppen.

Inte hierarkisk, inte platt organisation utan en cirkel organisation.

Som kvinna känner jag hur detta sätter upplever jag att jag känner mig oerhörd bekväm i . Varje röst är lika stark och viktigt.

Som flyttfåglar flyger vi tillsammans några är kraftfulla just nu och tar täten andra behöver vila då seglar de på gruppen luftvågor. Så plötslig byts frågar flyttfåglar plats, de som vilat får kraft o tar täten o de andra kan vila.



En kvinnogemenskap i en äkta systerskap med kvinnor i olika faser i livet.

I denna miljö får vi kvinnor möjlighet att utforska vår röst, för någon behöver göra sin röst hörd  i gruppen, ibland behöver någon annan lyssna på sin inre röst, en av oss behöver vara tyst. Att vara tyst, lyssna eller tala är en metod vi får ta del av och tan utövas när som helst. På så sätt får vår inre röst möjlighet till nyanseringar o spegla olika sidor av vårt sanna jag. I kontakten med vårt sanna jag återfinner vi vår inre kraft o ledarskap.

Under våren kommer radio själaglad att varannan lördag sända bokcirkeln Heal My Vocie Sweden  http://my.blogtalkradio.com/sjalaglad/2013/02/02/bokcirkeln--heal-my-voice-sweden


Mer om organisationen kan du läsa på http://m.healmyvoice.org/

Mer om projektet, deltagaren kan du läsa på http://healmyvoicesweden.blogspot.se/

 

Hur en bok om språklig mångfald blir till !

Ett språkligt problembarn för skolan ! 
Läsklinik är lösningen! 
Nej hon hade inte dyslexi
Svenskkliniken är nästa lösning!
Nej hon fungerar inte i gruppen.
Sista stötinsats : införa förbjud i familjen att prata något annat än svenska!
Hoppsan är detta inte maktmissbruk från skolan 
Motvilligt går föräldrarna med!
Pris: språklig blockeringar och hämningar
Slutscenen: En  djup kärleksmöte

Med knallröd färg, samma röda nyans som tanternas röda läppar, bockar är fylld i marginalen av flickans rättstavning som hon får tillbaka. 
Hon skäms. 
Hon vet att hon inte är dum men klasskamraterna får för sig detta. 
Hon är en loser.
På hennes panna finns en stämpel står det med neonljus ODUGLIG. 
Hon tvingas använda all sin energi att tvätta bort den skambefläckade stämpeln och samtidigt finna strategier att överleva som Oduglig.

Hon visste att ord, språk är vägen till livet samtidigt som orden och språken var hennes ärkefiende . De skulle vandra hand i hand genom livet i ett krampaktig och fientligt tillstånd. Tills en dag då hon upptäckte att hennes värsta fiende var hennes bundsförvaltare och kärlekspartner. 

De första stegen var stapplande, sen uppstod en djup flöde av mjuka sensuella till eldiga danssteg. Så fort de mötas stannar tiden och allt annat existerar inte utom deras djupa möte i dansstegen. Eller rättare sagt dansstegen av fingrarna på tangentbordet .

Detta är en kortfattade beskrivning av mitt bokprojekt med arbetsnamnet  "Språk och identitet" som handlar av min språkliga livsresa.

Jag fattade ett beslut för ett år sedan att jag hade ett viktigt budskap att dela med mig. Min erfarenhet att förlora mina modersmål och erövra rätten till mitt eget språk. 
Den blev en resa av inre förståelse men också vad språk är djup förknippad med ens identitet. Min bok är som en komplement till  vetenskaplig forskning över språkets påverkan av ens identitet. Min livsreseskildring  utifrån språklig, pedagogiskt och mänskligt aspekt. 

Fram till utgivningen kommer jag skildra bokens skapelse process. Mot alla odds, mot de språkliga barriärerna kliver jag in i författande. Många är  mina barnmorskor i denna resa, utan dem hade jag aldrig tagit detta gigantiska steg. Dessa  barnmorskor kommer jag att nämna och berätta av vad de har betytt för min utveckling och modet att skriva en bok.

En viktig barnmorska för denna skapelseprocess har varit författare och bokstavskonstnärinna Cathrin Frisemo som pratar varmt om "berättarrösten" . Hon säger att det allra vackraste att läsa är när berättelser genomsyras av den individuella färgklangen. För mig blev det en startsignal att "köra på" på mitt sätt att skriva. En befriande känsla som jag fick tack vare Cathrin och som gav mig flödet i mitt skrivande.Tack Cathrin !

Mer om Cathrin  Frisemo kan du läsa på http://www.cathrinfrisemo.se/Cathrin_Frisemo.html



tisdag 12 februari 2013

Alla hjärtans dag - En dag för Kvinnofrid

Indien, en kvinna får sitt ansikte förstörd av syra

Irak en kvinna stenas till döds

USA en ung kvinna 15 år som använder droger blev åtalad för mord för hon fick missfall.

Sverige en ung kvinna hotas att bli våldtagen för hon uttrycker sin åsikt på Facebook. 

Detta är en verklighet som kvinnor över hela världen lever under. 

En del skulle kunna säga att detta handlar inte om mig. Ledsen att säga men i allra högsta grad handlar detta om dig, oavsett du är kvinna eller man. För vi är alla barn till mödrar. 

Var tredje flicka som födds  i världen kommer att bli våldtagen eller misshandlad under sitt liv. Tänk dig en skolklass med 25 elever  där 
14 är flickor kommer 4av dessa flickor bli sexuellt utnyttjade eller misshandlade. 

Detta är en verklighet vi inte kan längre blunda för.

Men det fantastiska är att vi kan förändra denna mörka bild. Men det krävs att vi uppmärksamma, belyser och agera. Vi kan inte längre vänta på makthavare och bykrater ska göra något åt saken. 

Du och jag behöver agera. 
Vi behöver för det första få kunskap om kvinnors situation
Vi behöver finnas för de kvinnor som har blivit utsatta att ta deras berättelse på allvar. Inte urskulda med att det skedde under vissa omständigheter mm.
Vi behöver säga klart och tydligt NEJ detta är totalt oacceptarbart.

Vi behöver stärka flickor och kvinnor i sin egen identitet
Vi behöver stärka flickor och kvinnor i sin sexualiteten

Vi behöver lära pojkar o män respekt mot kvinnor

Vi behöver bygga varma respektfulla band mellan män och kvinnor

All förändringar börjar med babystep, små små steg
Om vi alla tar göra små steg blir det ofantlig stora steg som tas.

Ett litet steg mot en fredligare värld där kvinnor och män lever sida vid sida är att Du deltar i http://onebillionrising.org/page/event/search_simple  evenemang på torsdag 14 februari.

Tillsammans går vi kvinnor och män ut på gatorna över hela världen dansar för kvinnofriden på alla hjärtans dag. 

Du kan läsa mer om kvinnofridrörelse på http://onebillionrising.org/

Kvinnofrid


söndag 10 februari 2013

Att vara människa i ett komplex värld

2011 började jag blogga om Japan, mitt barndomsland. RinellasJapanblogg. Sedan förra året jag har tagit ett uppehåll. Bland annat för att skriva en bok om Språk och identitet och vara med i ett bokprojekt Heal My Voice Sweden. 

Skrivandet har blivit viktigt för mig. Genom orden kan jag bidra till min lilla insats till världen och medmänniskor. Just därför har jag övervägt att skriva mer än om Japan.     

Min livsresa av att som barn fått starta om mitt liv på nytt i ett annat land jag gett mig erfarenhet och värderingar av kulturkrock, utanförskap och samexistens som kan hjälpa andra till ökad förståelse av  tolerans och människors lika värde. 

Mitt liv som kvinna och mamma har gett mig möjlighet att se och belysa de mjuka värde. Ibland på ett ödmjukt sätt men ibland med ögon som får mig att bli heligt förbannad. Allt för mycket orättvisor finns i världen o här bland oss för att vi ska säga att alla människor har lika värde. 

Därför känner jag att blogga om bara Japan är för begränsande för mig nu.

Mina inlägg kommer handla om mänskliga värde utifrån mig som människa, medmänniska, världsmedborgare, kvinna, mamma

Om relationer mellan människor, om mångfald, om barnens rätt, om att vi behöver skapa ett fredligare värld, om det passionen i livet men också om mörkret som vi människor skapar och låter det ske. 

Det går inte längre att blunda för mörkret. Det är som mörkret har kommit oss mycket närmare än tidigare. Kanske på grund av globaliseringen, kanske på grund av internet, jag är övertygad om att svaren går att hittas i flera faktorer. 

Själv har jag skyddat mig i många genom att klivit in i en inre bubbla som har hållet ute mörkret. Dels för jag har känt mig maktlös, trott att det lilla jag gör bidrar inte till något. Men om alla resonerar så blir det ingen förändring. En annan orsak är också att jag har lagt mig fokus på föräldraskap, den uppgiften har jag fullgjort. 

Så det är dags för mg att bidra till en vänligare och goare värld där alla ska få samexistera och utvecklas, ett sätt är genom det skrivna ordet oo genom blogginlägg som kommer att bestå av vara mjuka, kärleksfulla inlägg men om inlägg där lejoninnan ryter.

Under de sista åren har jag mött människor som har bjudit mig på nycklar till skattkista fylld av livs guld. Känner em vördnad och tacksamhet att jag har mött dem o fått ta del av deras gåvor att jag vill lyfta fram dem här på min blogg. Så bloggen kommer även ta upp möte med fantastiska förebilden som jag möter på livets väg.

Så välkommen att följa med mig på er resa att vara människa, medmänniska och världsmedborgare.