Vikten att återvända till vår ursprung

Vi lever i en tid då utbudet av allt är stort. Möjligheternas tidevarv! Vi har massor av valmöjlighet, boende, arbete, utbildning, rekreation och utveckling. Med det innebär också att vi har en brus som tidigare generationer aldrig har haft. Återhämtning blir aldrig så viktigt som nu. Det märks genom att det finns en enorm smörgåsbord på olika alternativ till ladda batterierna. Retreatresor med tystnad som tema, hälsohem för avkoppling, instruktörer i mindfullness, kurser  litteratur och hemsidor mm. I all denna valmöjlighet söker vi var och en av oss det bästa, det som passar oss. Fantastiskt samtidigt som det kan skapa krav, prestationångest och villrådighet. Vad är bäst? Vad får man mest ut av för de kostnaden man lägger ut? I mångfalden av all erbjudande att förhöja livskvaliteten, finns det en risken att vi glömmer det viktigaste, vårt ursprung, det enkla. Kontakten i all enkelhet med naturen.

Fast vi är nu i slutet av mars håller kylan greppet om oss. Trots det försöker naturen trotsa genom att fåglarna börja sjunga, solen tittar fram och värmer upp jorden så att de första knopparna tittar fram. Vad händer med oss när detta sker ?. Något mjukt vaknar upp och ett välbefinnande sprider sig hos oss. Vår vintertrötta själ piggnar till och vi fylls med ny frisk energi. Krafterna kommer tillbaka och tänder fyr på den sparlågan vi har haft sedan en längre tid.

Vår gäst som sprider välbehag hos oss

 

Just nu har vi en liten katt som gästar hos oss sedan några dagar. Jag märker att någonting händer  med oss med mig,  min man och min son. En annan atmosfär uppstår, som om vi alla tre utan aktiv handling skruvat ner stressnivån och en djupt välbefinnande sprider sig över hela huset. Hon berör oss i sin lekfullhet, väcker vår uppmärksamhet genom stryka med sin mjuka kropp mot oss och får oss att mjuka upp med sig busighet.  

Precis som vi människor är katter, fåglar, djur och naturen är i sin all enkelhet tillhör jordens ursprung. Kanske just därför för vi hör hemma i all enkelhet av naturen som gör att vi kan landa och återhämtning i mötet med naturen som inte är konstlad eller kostar någonting.

Just nu under de närmaste tiden har du möjlighet att ladda dig av välbefinnande med naturens apotek.

Njut av vårens prakt då blommor och  grönskar  bjuder upp dig till njutning. 

Sätt dig mer och bejaka till 100% i möte med något djur. 

Ta dig till havet och upplev havets dramatik 

Soluppgång Tärnö
 



Hur du kan utvecklas i möte med oliksinnade

En varm och lärorikt historia om att utvecklas!

Om att vara kvar och se vad som händer när motståndet ger sig! 

Om att få det man ber om!

För ett par år sedan sökte  jag till ett mentorprogram Herbert Felix institutet i Eslöv.

Jag fick en enkät  att fylla i och ha den med mig till intervjun som jag skulle ha med projektledaren.  En av frågorna var vilka önskemål man hade av sin mentors personlighet. Jag skrev rak och tydlig! Någon som strök mig medhårs hade varit skönt och behagligt men ack inte så utvecklande.

Vi blev 10 par, och som projektledaren Maria  Bohr Frank sa så blev jag och min mentor de mest omaka paren i hela programmet! Ack ja så sant så . jag och min mentor Micael Hörberg var verkligen varandras motsatsen. Jag en mjukis kulturarbetare och han en tuff säljare. Men jag fick de egenskaperna jag efterlyste. Och ändå var de egenskaper som ofta lockade fram en rebellisk sida av mig. Men plikttrogen som jag var påbörjade jag tillsammans med min mentor vårt gemensamma år. 

I skrivande stund inser jag att även han kan ha tänkt haft samma tanke som mig " vad har jag  gett mig in i" 

Våra möten  började och jag fick till uppgift att fundera på vad som var unikt med mig och mina tjänster. Vid varje möte kom jag med ett genomarbetad svar till Micaels fråga om vad som var unikt med mig. Men svaren dög inte! Och någon vägledning till svaren fick jag inte. Utan bara  bakläxor. Otålig  som jag är har jag aldrig gillat bakläxor men det bar bara bita i sura äpplet och fundera vidare på vad som var mitt  unika kompetens. 

Så efter tre månader satt vi på ett möte och polletten trillade ner. Min uppväxt i Japan var något som var unikt hos mig. I det kom jag under dessa år hämta guldskatter! 

Våra möte fortsatte så, jag fick utmaningar som var ibland hopplöst att lösa men med både Micael och min envishet lyckades jag lösa uppgifterna dem tillsist.  

Så kom vi i mitten av vår mentorprogram. Vi hade ett möte som var riktigt mangling för mig. Jag åkte hem och insåg att detta var över min nivå. Jag var både ledsen och arg för nu insåg att jag inte klarade av mentorprogrammet och skulle få hoppa av. När jag kom hem var gråtfärdigt och berättade för min man att jag skulle ringa projektledaren och meddela att jag skulle hoppa av! Min man sa de" nej Rinella, försök att finna olika vägar att inte ge upp. För om du klarar det så klarar du vad som helst efteråt" 

Jag bet ihop och fortsatte. Men någonting hände i det. Nu började våra möte ge mig flöde och jag kände hur jag växte och utvecklades i en trygg atmosfär med min mentor. 

Ett halvt år gick och vårt sista  möte kom . Då var jag en ny individ, utvecklats och kände tacksamhet över den tuffa utmaningen att jag inte gav upp.  

Jag lärde mig något oerhört viktigt om utveckling. Att när det känns som tuffast och svårast, när man vill ge upp gör inte det. Det är precis den puckel av utveckling man behöver nå för att kliva upp till nästa nivå. 

Jag gjorde det! Utan min tuffe mentor Micael hade jag aldrig kunnat utmana mig såsom jag gjorde! 

Tips för utveckling

Sök dig till människor som är din raka motsats

Ta emot kunskap du blir erbjuden

Ge inte upp även om du tror du inte når upp till målen. 

För du når längre tillsist

Var ödmjuk och tro på processen 

Lycka till !!!! 

 Artikel om Herbert Felix mentor programmet
 http://www.sydsvenskan.se/taggar/rinella-grahn/

Om föräldraskap och konsten att släppa taget

En mammas process om att släppa taget! 

Jag minns den stunden då jag stod på Skurups flygplats med en blandning av vemod och glädjefylld stolthet. Det var dags för mitt andra barn som skulle bege sig ut i världen. Min 21åriga Linus skulle flytta till Barcelona. Ännu ett steg till att våra liv skulle gå skilda vägar. Men nya möte 

Det har nu gått ett halvt år sedan han begav sig iväg! Han var varit hemma i julas. Då jag njöt av honom vart enda minut av honom.  Nu har jag varit och hälsa på honom i hans nya liv i Barcelona. Jag har följt hans vandring från lilla Dalby via Lund och ett år i Malmö till miljonstaden Barcelona. 

Jag ler när jag kommer hem till hans rum i ett kollektiv av unga människor. Duschen som läcker,  en hund som rymmer så fort man öppnar ytterdörren, ett halvt fönster i köket. Men andra ord ett mer eller mindre ruckel. Något som skulle kanske få andra föräldrar att bli oroliga men jag ser att under fasaden finns något så mycket värdefullare än bostads standard. Mänsklig värme och personlig utveckling! 

I köket kommer unga människor som möter upp oss och välkomnar med värme. Mellan dessa unga människor utstrålar en varm gemenskap och samhörighet. De skrattar tillsammans!  En stämning av hög tolerans över varandras egenarter! De bryr sig om varandra! På kvällen när vikommer hem står alla i köket o äter pannkakor som en har lagat.Det finns inte tillräckligt stolar för alla ska kunna sitta.  4 stolar för ett kollektiv på 7 personer. En tjej ska ut på konsert frågar om min yngste son om han vill följa med! 

Någon är från Colombia, några andra från Italien, Linus från Sverige, andra från Argentina  man pratar engelska, spanska och italienska. De ställer frågor till oss. Jag förstår  att Linus har delat med sig av sitt liv hemifrån. Linus visar oss stan, berättar och guidar oss runt. Han är lugn och harmonisk. Han kan staden! Han är hemma i sin stad! 

Jag känner att jag är redo! Mitt inre har fått ett kvitto. Mitt modersinstinkt behövde se fysiskt att min son har det bra o mår gott i sin nya miljö! Jag är redo nu att släppa  taget, klippa navelsträngen till min son. Jag vet nu att han är vuxen och klarar sitt liv. Tar kloka beslut och  hanterar nya situationer på egen hand! 

Jag kliver in i min nya roll som mamma till en vuxen självständigt  man.

Farväl min pojke!

Välkommen min unge son! 

Hur man vänder tvingade skoluppgifter till lustfyllda stunder hos barn

Hon som hade känt glädjen och inspiration det skrivna krumelurerna! Min dotter började läsa vid 4års ålder, när hon började skolan kunde hon både läsa och skriva.  Hon slukade böcker, skrev berättelser mm. Läsa och skrivande var en kul lek. Inget måste eller krav. 

Men hon skrev inte som man ska skriva fick jag veta vid ett utvecklingsamtal! Hon började skriva bokstäverna nerifrån och uppåt. Enligt läraren skulle det uppstå problem för henne i framtiden. Ack ja dessa olycksiarna kommer man aldrig undan ifrån även i situationer när det går bra. 

Så kom dråpslaget mot henne. Mellanstadiet, dags för skrivstil! Min dotter gillade inte det! Samtal med lärare om det var nödvändigt! Ja enligt läroplanen var det nödvändigt! Dotterns skrivarlust började sjunka. Försökte ta upp problemet med läraren som hade inget nåd. Försökte förhandla men utan resultat. Vad gör man som föräldrar när man upplever gråt och motstånd från ens barn som ska göra en uppgift som verkligen kan ifrågasättande om det är  nödvändigt? När man ser glöden som börjar slockna! 

Ok, vi skapar något positivt och glädjefyllt! 

En timme i veckan fick min dotter avsätta tid till skrivandet! Så inreddes hennes skrivplats med en skål godis, skön musik, en vacker penna som enbart användes på. Till pappershandel för inköp av exklusiv vackra papper! Ett ark för 20 kronor! Från ett måste blev det ett glädjefylld kreativ skrivastund för henne. Nu i skrivande stund inser jag att jag utan då veta är det precis vad det handlar om inom österländsk kalligrafi, att skrivkammarens verktyg är lika viktigt som själva skrivandet. 

Tänk om skolan kunde byta ut måste till ett lustfylld kunskapsförmedling. Att göra rutiner till sköna ritualer! 

Idag 15 år senare behöver min dotter inte använda sig av skrivstil. Hon behärskar språk och har stor aptit på nya språk. Men hon kan inte skriva skrivstil. Och det kvittar för allt som krävs av henne i studier och dokument sker vid tangentborden

 

När skönskrift möter det visuella