Läsklinik är lösningen!
Nej hon hade inte dyslexi
Svenskkliniken är nästa lösning!
Nej hon fungerar inte i gruppen.
Sista stötinsats : införa förbjud i familjen att prata något annat än svenska!
Hoppsan är detta inte maktmissbruk från skolan
Hoppsan är detta inte maktmissbruk från skolan
Motvilligt går föräldrarna med!
Pris: språklig blockeringar och hämningar
Slutscenen: En djup kärleksmöte
Med knallröd färg, samma röda nyans som tanternas röda läppar, bockar är fylld i marginalen av flickans rättstavning som hon får tillbaka.
Hon skäms.
Hon vet att hon inte är dum men klasskamraterna får för sig detta.
Hon är en loser.
På hennes panna finns en stämpel står det med neonljus ODUGLIG.
Hon tvingas använda all sin energi att tvätta bort den skambefläckade stämpeln och samtidigt finna strategier att överleva som Oduglig.
Hon visste att ord, språk är vägen till livet samtidigt som orden och språken var hennes ärkefiende . De skulle vandra hand i hand genom livet i ett krampaktig och fientligt tillstånd. Tills en dag då hon upptäckte att hennes värsta fiende var hennes bundsförvaltare och kärlekspartner.
De första stegen var stapplande, sen uppstod en djup flöde av mjuka sensuella till eldiga danssteg. Så fort de mötas stannar tiden och allt annat existerar inte utom deras djupa möte i dansstegen. Eller rättare sagt dansstegen av fingrarna på tangentbordet .
Detta är en kortfattade beskrivning av mitt bokprojekt med arbetsnamnet "Språk och identitet" som handlar av min språkliga livsresa.
Jag fattade ett beslut för ett år sedan att jag hade ett viktigt budskap att dela med mig. Min erfarenhet att förlora mina modersmål och erövra rätten till mitt eget språk.
Den blev en resa av inre förståelse men också vad språk är djup förknippad med ens identitet. Min bok är som en komplement till vetenskaplig forskning över språkets påverkan av ens identitet. Min livsreseskildring utifrån språklig, pedagogiskt och mänskligt aspekt.
Fram till utgivningen kommer jag skildra bokens skapelse process. Mot alla odds, mot de språkliga barriärerna kliver jag in i författande. Många är mina barnmorskor i denna resa, utan dem hade jag aldrig tagit detta gigantiska steg. Dessa barnmorskor kommer jag att nämna och berätta av vad de har betytt för min utveckling och modet att skriva en bok.
En viktig barnmorska för denna skapelseprocess har varit författare och bokstavskonstnärinna Cathrin Frisemo som pratar varmt om "berättarrösten" . Hon säger att det allra vackraste att läsa är när berättelser genomsyras av den individuella färgklangen. För mig blev det en startsignal att "köra på" på mitt sätt att skriva. En befriande känsla som jag fick tack vare Cathrin och som gav mig flödet i mitt skrivande.Tack Cathrin !
Mer om Cathrin Frisemo kan du läsa på http://www.cathrinfrisemo.se/Cathrin_Frisemo.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar