En varm och lärorikt historia om att utvecklas!
Om att vara kvar och se vad som händer när motståndet ger sig!
Om att få det man ber om!
För ett par år sedan sökte jag till ett mentorprogram Herbert Felix institutet i Eslöv.
Jag fick en enkät att fylla i och ha den med mig till intervjun som jag skulle ha med projektledaren. En av frågorna var vilka önskemål man hade av sin mentors personlighet. Jag skrev rak och tydlig! Någon som strök mig medhårs hade varit skönt och behagligt men ack inte så utvecklande.
Vi blev 10 par, och som projektledaren Maria Bohr Frank sa så blev jag och min mentor de mest omaka paren i hela programmet! Ack ja så sant så . jag och min mentor Micael Hörberg var verkligen varandras motsatsen. Jag en mjukis kulturarbetare och han en tuff säljare. Men jag fick de egenskaperna jag efterlyste. Och ändå var de egenskaper som ofta lockade fram en rebellisk sida av mig. Men plikttrogen som jag var påbörjade jag tillsammans med min mentor vårt gemensamma år.
I skrivande stund inser jag att även han kan ha tänkt haft samma tanke som mig " vad har jag gett mig in i"
Våra möten började och jag fick till uppgift att fundera på vad som var unikt med mig och mina tjänster. Vid varje möte kom jag med ett genomarbetad svar till Micaels fråga om vad som var unikt med mig. Men svaren dög inte! Och någon vägledning till svaren fick jag inte. Utan bara bakläxor. Otålig som jag är har jag aldrig gillat bakläxor men det bar bara bita i sura äpplet och fundera vidare på vad som var mitt unika kompetens.
Så efter tre månader satt vi på ett möte och polletten trillade ner. Min uppväxt i Japan var något som var unikt hos mig. I det kom jag under dessa år hämta guldskatter!
Våra möte fortsatte så, jag fick utmaningar som var ibland hopplöst att lösa men med både Micael och min envishet lyckades jag lösa uppgifterna dem tillsist.
Så kom vi i mitten av vår mentorprogram. Vi hade ett möte som var riktigt mangling för mig. Jag åkte hem och insåg att detta var över min nivå. Jag var både ledsen och arg för nu insåg att jag inte klarade av mentorprogrammet och skulle få hoppa av. När jag kom hem var gråtfärdigt och berättade för min man att jag skulle ringa projektledaren och meddela att jag skulle hoppa av! Min man sa de" nej Rinella, försök att finna olika vägar att inte ge upp. För om du klarar det så klarar du vad som helst efteråt"
Jag bet ihop och fortsatte. Men någonting hände i det. Nu började våra möte ge mig flöde och jag kände hur jag växte och utvecklades i en trygg atmosfär med min mentor.
Ett halvt år gick och vårt sista möte kom . Då var jag en ny individ, utvecklats och kände tacksamhet över den tuffa utmaningen att jag inte gav upp.
Jag lärde mig något oerhört viktigt om utveckling. Att när det känns som tuffast och svårast, när man vill ge upp gör inte det. Det är precis den puckel av utveckling man behöver nå för att kliva upp till nästa nivå.
Jag gjorde det! Utan min tuffe mentor Micael hade jag aldrig kunnat utmana mig såsom jag gjorde!
Tips för utveckling
Sök dig till människor som är din raka motsats
Ta emot kunskap du blir erbjuden
Ge inte upp även om du tror du inte når upp till målen.
För du når längre tillsist
Var ödmjuk och tro på processen
Lycka till !!!!
Artikel om Herbert Felix mentor programmet
http://www.sydsvenskan.se/taggar/rinella-grahn/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar