En mammas process om att släppa taget!
Jag minns den stunden då jag stod på Skurups flygplats med en blandning av vemod och glädjefylld stolthet. Det var dags för mitt andra barn som skulle bege sig ut i världen. Min 21åriga Linus skulle flytta till Barcelona. Ännu ett steg till att våra liv skulle gå skilda vägar. Men nya möte
Det har nu gått ett halvt år sedan han begav sig iväg! Han var varit hemma i julas. Då jag njöt av honom vart enda minut av honom. Nu har jag varit och hälsa på honom i hans nya liv i Barcelona. Jag har följt hans vandring från lilla Dalby via Lund och ett år i Malmö till miljonstaden Barcelona.
Jag ler när jag kommer hem till hans rum i ett kollektiv av unga människor. Duschen som läcker, en hund som rymmer så fort man öppnar ytterdörren, ett halvt fönster i köket. Men andra ord ett mer eller mindre ruckel. Något som skulle kanske få andra föräldrar att bli oroliga men jag ser att under fasaden finns något så mycket värdefullare än bostads standard. Mänsklig värme och personlig utveckling!
I köket kommer unga människor som möter upp oss och välkomnar med värme. Mellan dessa unga människor utstrålar en varm gemenskap och samhörighet. De skrattar tillsammans! En stämning av hög tolerans över varandras egenarter! De bryr sig om varandra! På kvällen när vikommer hem står alla i köket o äter pannkakor som en har lagat.Det finns inte tillräckligt stolar för alla ska kunna sitta. 4 stolar för ett kollektiv på 7 personer. En tjej ska ut på konsert frågar om min yngste son om han vill följa med!
Någon är från Colombia, några andra från Italien, Linus från Sverige, andra från Argentina man pratar engelska, spanska och italienska. De ställer frågor till oss. Jag förstår att Linus har delat med sig av sitt liv hemifrån. Linus visar oss stan, berättar och guidar oss runt. Han är lugn och harmonisk. Han kan staden! Han är hemma i sin stad!
Jag känner att jag är redo! Mitt inre har fått ett kvitto. Mitt modersinstinkt behövde se fysiskt att min son har det bra o mår gott i sin nya miljö! Jag är redo nu att släppa taget, klippa navelsträngen till min son. Jag vet nu att han är vuxen och klarar sitt liv. Tar kloka beslut och hanterar nya situationer på egen hand!
Jag kliver in i min nya roll som mamma till en vuxen självständigt man.
Farväl min pojke!
Välkommen min unge son!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar